11-06-17,

Snart äre dags för mig att krypa ner bredvid Loke! Vi hade det lite struligt ikväll när han skulle läggas.. Adam e på match långt borta och jag hade varit i Heden. Loke somnade i bilen, och vaknade och blev kinkig när vi kom hem. Gav honom lite mat och tänkte han ville somna om, men icket. hehe. han ville va vaken efter det.. så han var vaken en timme till och då gav jag honom lite till mat, han började pumsa till sig och ja la honom i sängen.
Han gnällde och gormade så jag tog upp honom och vyssade honom, då kommer världens magknip för honom.. HUVVA kan jag säga. Jag verkligen hatar när han får sådär, man känner sig så maktlös och vill verkligen göra allt för att byta med honom så han slipper ha sådär ont. Han bara skriker allt han har tills han måste hämta andan och så kommer det i vågor, som att det verkligen kniiiiiper till i lillmagen.. huvva! Och han gråter.. Man börjar ju nästan gråta själv..

När det hade lagt sig så kramades vi länge och sen la jag ner honom igen, då tittade han på mig och log. Som att; nu är det bra mamma, ingen fara.
och så somnade han efter det..

Mitt lilla hjärta.

Jag vet ju att det går över efter några minuter men det känns som världens längsta minuter då man är mitt i det.

Nåja nu ska jag krypa ner och titta på min älskling innan jag somnar. Kanske jag kan tjuva en puss också? :)

Gonatt.