11-03-07,

Åh sitter och ser på En unge i minuten... så himla underbart och vilka känslor man får i kroppen då man ser detta! Förut när jag såg förlossningsprogram så tyckte jag det såg så hemskt ut och var livrädd för att man nångång skulle föda barn. Verkligen livrädd. Huvva. Men då man blev gravid så insåg man ju att slutet av graviditeten så måste man ju genomgå förlossningen haha... men förnekade det ganska länge ändå, det var ju Adam som skulle föda barnet hade vi kommit överens om :P

När värkarna började komma så visste man ju inte hur länge det skulle ta eller så. Jag hade värkar ca 31 timmar innan krystvärkarna kom på sjukhuset. Det var många tunga timmar hemma men det gick bra, Adam var otrolig då, hjälpte mig med allt och hittade lönsingar hemma som kunde lindra värkarna. så söt.

Krystvärkarna hade jag 10 minuter sen var han ute, vår prins! Jag e glad att det gick fort, den delen iaf. Men det var så fränt.. hur kroppen verkligen känner att nu ska bebisen ut och vilken kraft det är som kommer då den ska ut. Man hänger bara med, som många beskriver det!

Sån känsla som när man får sin bebis upplagd på magen efteråt finns inte. det är obeskrivbart. sån lycka, sån lättnad, sån mäktig mäktig känsla... en liten människa som jag och min älskling har gjort tillsammans av kärlek!
ojoj, blir helt tårögd bara jag tänker på det..

Det är fantastiskt att föda barn! Visst gör det förbaskat ont men oj, vilken lycka det är när allt släpper och man har sitt lilla underverk i famnen.

Nu är han här med oss varje dag och jag kan inte va lyckligare. så fin, så underbar, och bara min o Adams :)

Usch, blir nog en del tårar snart...

Finaste gåvan två människor kan få tillsammans.