12-06-10,

Ja ni vet ju vad som hänt så orkar inte gå in mer på det just nu. Men vi kämpar på här hemma och Loke är så otroligt duktig, trodde ALDRIG att han skulle ta det här så pass bra som han gjort. Ofattbart. Men det gör mig så glad, för det är ju genom honom vi har hållt skenet uppe och levt med honom i hans glädje över saker han har lekt och donat på med under tiden. Lilla hjälten våran.

Idag skulle vi egentligen sovit på sjukhuset i Sunderbyn men då dem inte ska göra nånting med honom ikväll utan imorron bitti så sa vi att vi ville sova hemma. Det fick vi! Så skönt, jag vill inte vara nå mer på sjukhus nu. Det räcker med en hel vecka i Uppsala! Fy tusan.

Imoron ska dem lägga om Lokes förband och vi håller tummarna att det ser bra ut nu. Och hoppas att han hud har fäst på armen, de är det som oroar mig mest. Men ja tror det, och dem säger ju det att barn läker så pass mycket snabbare än vuxna och att det kommer bli bra.

Nej usch för detta men som sagt, vi kämpar på och är glad för det lilla just nu. All glädje vi får av Loke lever vi på :) Tack alla ni som stöttat oss också! Verkligen jättegulligt av er. Tårögd blir man på en gång...

Nu ska vi krypa ner i våran egen säng som är så otroligt skön jämfört med sjukhussängar!!

Gonatt. Håll tummarna för oss imorron.