13-11-03,

Idag har vi myst på inne på förmiddagen tillsammans hela familjen och lekt med bilar, tåg, bilbana och ett hus som Loke byggt i duplo lego. Han e så söt, "kom mamma, du kan leka me mej".

Sen efter hans vila for vi till storheden och gick på Toys r us, det finns ju så mkt grejer man vill köpa till barnen men man får ju begränsa sig lite iaf. Vi hittade en julklapp eller födelsedagspresent till Loke iaf, känns bra. Nu har vi börjat förbereda oss inför julen o så. Man kan ju beta av litegrann eftersom de inte är så himla länge kvar faktiskt. De har gått så fort.

Loke fick köpa några bilar också så han var så glad! Han gick runt med dem hela kvällen och när nån bil var borta då han hade lekt med dem på olika ställen så började han nästan gråta och sa, "mamma, min blåååååååa bil" och "mamma var är den gula däcken" och tjöt :) när vi gick och letade och hittade dem tillsammans så var lyckan total igen. Gossingen!

Nu sover båda snuttisarna och jag känner mig så otroligt lycklig över det jag har. Må de vara jäkligt tufft emellanåt och man känner att man knappt orkar nå mer så är dem så otroligt fina, och jag är evigt tacksam. Ibland känns det sådär bra för att vara sant, som att jag är rädd att det kommer hända nått hemskt.. Ja vet, man får sånna dumma tankar ibland. Varför ens tänka så?! Bara njuta av dagarna och känna glädjen med barnen, dem är ju det finaste jag har. Men det gör jag också, bara ibland man får sån där känsla, som att kan det vara sant det här?! Alltså lyckan är total. Tack vare dig min älskade sambo.

Lycka, rädsla, oro, känslor, glädje, trygghet.

Allt på samma gång! Har ja för mkt hormoner i kroppen?! :)

Hejs.