13-11-12,

Ja ibland är men helt slut. jag är slut i mina armar, axlar och rygg. Jag måste bära Thea största delen av dagen och kan säga att det känns rejält efter sådär 8 timmar. Hon kan ligga bredvid en stund, men inte är det länge. Ibland sitta i babysittern på bordet så jag kan åtminstone snabbt slänga in disken i diskmaskinen. Pust. Hon e redan mammig :P Det gör mig ingenting då jag är hemma med henne själv på dagarna, men då jag har båda barnen så känner jag att jag vill ju leka med Loke och vara med honom också, han märker ju verkligen av att Thea behöver så mkt uppmärksamhet och det syns på honom. Det gör ont i mammahjärtat när man ser att han reagerar så han får all uppmärksamhet och jag själv känner mig splittrad. Vill ju ge mina barn 200 % uppmärksamhet var, men det går ju inte. Det skär i mig och är fruktansvärt jobbigt. Det är svårt att kombinera men försöker mitt bästa att båda är med och nära hela tiden. Visst ibland kan Loke leka själv också men han tycker det är så kul nu när jag är med, han är så söt. Haha gubbarna i huset heter fortfarande Magda och Mia :P

Mina barn är ju mitt allt, vill dem det bästa och vill ge dem allt jag bara kan. Tror det är jag själv som har för höga krav på mig hela tiden: Jag ska hinna med allt, tvätta, städa, diska och samtidigt vara med mina barn till 100% men självklart prioriterar jag dem först. Men pust, man är gode slut i knopp och kropp.

Happ, måste kila. Hejs.