14-08-11,

Idag har det varit kalas för Thea hela dagen. Hennes första födelsedag! Ett år är min lilla tös nu. Helt otroligt.

Ett år sedan jag vaknade på natten kl 03.00 av värkar som kändes mer än dem gjort tidigare då man haft lite smått då och då, förvärkar. Men nu kändes dem mera och jag väckte Adam och berätta för honom att värkarna var nog igång nu. Han tyckte vi kunde sova en stund till. Haha så han somnade om och jag låg och klockade värkarna för att se hur tätt dem kom. Ja 15 min, 8 min, 20 min. De var inte regelbundet för fem öre så jag tänkte att det tar nog ett tag till detta. Efter någon timme kände jag att de blev ondare och sa till Adam att jag måste nog ringa in och höra med dem hur det kan vara då man ska ha sitt andra barn. Dem tyckte jag skulle avvakta lite men om värkarna kändes väldigt starka upp mot ryggen så skulle jag komma in. Direkt jag lagt på luren så får jag en värk som känns mycket ondare och väldigt mycket i ländryggen, aj. Måste nog åka in. Vi ringer min mamma som kommer på stört och är i huset så hon kan ta hand om Loke då han vaknar. När hon kommit får jag värkar då och då och Adam springer runt och tar med det som ska tas med. Kom nu, in i bilen säger han och jag får en värk vid matbordet. Jag stannar upp och säger vänta. Mamma säger till Adam som är vid bilen, nu har hon en värk, vänta lite. Jag väntar ut värken så att jag kan röra mig igen och går så snabbt jag kan till bilen och vi åker. Klockan är 5.30. Adam kör som en tok och minns att han säger vid fartkamerorna där man måste köra typ 70 att "förlåt älskling men här måste jag sakta ner" sen gasar han upp igen. Väl framme vid ingången säger Adam, kom då! Precis då får jag en värk i bilen så jag stannar upp och andas igenom den, kan ju inte röra mig då. Sen kliver jag upp och hankar mig fram haha :) Ner i en rullstol och hör när jag kommer in på sjukhuset nån som säger "jaha hon ska föda barn". Haha ja tack det vet jag :)

Klockan är 06.00 när vi är på rummet. Dem kopplar dem upp mig på CTG-kurvan, och sånt. sen går personalen iväg och jag känner att hon är på väg att komma snart. Personalen diskuterar och jag minns dem säga att "jag slutar mitt pass 6.45 så det kanske hinner komma en bebis här". Hehe jag flinar lite mellan värkarna. Jag känner att krystvärkarna börjar komma igång och säger till Adam att vi måste be dem komma NU! Dem kommer och försöker prata med mig att hålla tillbaka och INTE krysta. Men de är ganska så svårt vill jag lova.. Försökte men de gick knappt, kanske en krystvärk kunde jag hålla tillbaka. Sen tröck jag på och ut kom en liten liten bebis. Gud så skönt att det var över, men det gick fort. Hon kom till oss klockan 6.33. När hon väl var ute tänkte jag ju inte på vad det blev eller nått alls utan de var bara helt underbart att det var över nu och att bebisen kommit :) Tittade på Adam och när jag tittar tillbaka rakt fram ser jag att dem lyft upp henne med magen och allt framåt, tittar med stora ögon och barnmorskorna säger, det blev en flicka! Va? tänkte jag (var ju helt inställd på att det skulle bli en kille). Tittar på Adam och säger: det är en tjej, det är en tjej!! Hehe han ler och säger: jaa... nu har du någon att fläta håret på! :)
(har alltid haft en framtidsdröm att om jag skulle få en dotter nångång så hade jag velat pyssla om hennes hår och göra flätor och hästsvansar osv, på henne och nu skulle jag ju kunna göra det framöver ) :) Lyckan är total om än jag är chockad och tittar under filten några gånger att det faktiskt ÄR en tjej. :)

Vår fina lilla Thea, detta år med dig har varit väldigt omtumlande, känslomässigt, av lycka, glädje, tårar, och mycket mer. Loke fick ett syskon och det finns inget bättre än när ni två är goa med varandra. Det värmer så enormt i hjärtat. Finns ingenting som slår det. Känslan, kärleken, värmen. Hjärtat har blivit dubbelt så stort och kärleken till er båda, mina fina barn är obeskrivlig. Ni är mitt allt.

Min dotter. 1 år gammal. Jag älskar dig mer än du nånsin kan förstå.